Den fjärde familjen är vi....

I var fjärde familj inträffar det ofattbara.

Ni har väl sett reklamkampanjen, tre barn av fyra

överlever cancer?

Något man inte tror att man ska klara av, men 

vad har man för val?

Man kan bara leva.

Jag kommer ihåg att cancerbeskedet träffade mej

som ett knytnävslag i magen, därefter kändes 

det som om nånting glödande tömdes

över mitt huvud.

Efter att ha lämnat pojkarna ett kort ögonblick, 

i sjukhusets kapprum,för att gå tillbaka till läkarens

kontor, och fråga detta ogreppbara,
-är det verkligen en tumör?

Jag får en kram, och vi gråter.

Jag skulle kunna skriva kilometervis om att, i princip,

bo på sjukhus i  tre år,fira jul och påsk  och andra högtider

och födelsedagar på sjukhus, ofta

isolerade.Alltid infektionsrisk och, inte minst, hur viktigt det
är att ta vara på varje dag, och göra den till en fest.

Vi har haft både dom värsta och dom bästa stunderna.

Och jag skulle ge allt för att få tillbaka bara ett

litet ögonblick.

Men, ingen har blivit lovad ett liv utan

smärta och motgångar.

Och, älskade Skatt.

Idag är det din födelsedag.

Om du visste vad svårt det är för en mamma,

att inte få sjunga
-ja må han leva, tidigt på morgonen.
Att inte få ge presenter längre, eller

 ordna det allra bästa kalaset som finns.
Att inte få stryka dej över håret.

Elva födelsedagar fick vi tillsammans.

Ur min kristna tro, hämtar jag  min kraft till
att klara detta.
Och vet ni, jag känner mej så välsignad
som får leva detta livet.
Och vi kommer ju faktiskt att få
evigheten tillsammans, och det är inte lite,
eller hur?

Glöm inte att krama om era barn lite extra,
man vet aldrig hur länge man får ha
varandra.

Och vi är bara en av alla fjärde familjer....