fredag 10 augusti 2012

Den fjärde familjen är vi....




I var fjärde familj inträffar det ofattbara.
Ni har väl sett reklamkampanjen, tre barn av fyra
överlever cancer?

Något man inte tror att man ska klara av, men 
vad har man för val?
Man kan bara leva.
Jag kommer ihåg att cancerbeskedet träffade mej
som ett knytnävslag i magen, därefter kändes 
det som om nånting glödande tömdes
över mitt huvud.
Efter att ha lämnat pojkarna ett kort ögonblick, 
i sjukhusets kapprum,för att gå tillbaka till läkarens
kontor, och fråga detta ogreppbara,
-är det verkligen en tumör?
Jag får en kram, och vi gråter.

Jag skulle kunna skriva kilometervis om att, i princip,
bo på sjukhus i  tre år,fira jul och påsk  och andra högtider
och födelsedagar på sjukhus, ofta
isolerade.Alltid infektionsrisk och, inte minst, hur viktigt det
är att ta vara på varje dag, och göra den till en fest.

Vi har haft både dom värsta och dom bästa stunderna.
Och jag skulle ge allt för att få tillbaka bara ett
litet ögonblick.

Men, ingen har blivit lovad ett liv utan
smärta och motgångar.







Och, älskade Skatt.
Idag är det din födelsedag.
Om du visste vad svårt det är för en mamma,
att inte få sjunga
-ja må han leva, tidigt på morgonen.
Att inte få ge presenter längre, eller
 ordna det allra bästa kalaset som finns.
Att inte få stryka dej över håret.

Elva födelsedagar fick vi tillsammans.


Ur min kristna tro, hämtar jag  min kraft till
att klara detta.
Och vet ni, jag känner mej så välsignad
som får leva detta livet.
Och vi kommer ju faktiskt att få
evigheten tillsammans, och det är inte lite,
eller hur?


Glöm inte att krama om era barn lite extra,
man vet aldrig hur länge man får ha
varandra.

Och vi är bara en av alla fjärde familjer....

19 kommentarer:

  1. Anette inga ord räcker till... Mina tankar går till dej och din familj ..
    Stoor kraam
    Sanne

    SvaraRadera
  2. Å! Vilken sorglig historia .. Kan förstå dina tankar å smärta.. Det måste vara det värsta som kan hända .. Och att man sedan måste leva vidare .. Men människan är en stark varelse trots allt ..man får styrka ..man får leva på fina minnen .. Svårt att tro att det finns en mening med allt som de säger ... Men det finns starka krafter ...jag sänder dig varma kramar... Kram jeanette

    SvaraRadera
  3. Hej Vännen!
    Det är verkligen förfärligt med cancer! Jag har verkligen så svårt att förstå och acceptera varför människor för denna hemska sjukdom. Speciellt i unga år. Men precis som du tror jag ju på Gud och han är min styrka. Har fått lära mig genom livet att " livet är inte rättvist, men Gud han är god"

    Tänker på en sång som betyder mycket för mig. Han som skrev den dog i cancer när han var 42 år gammal!Ola levde till slutet. Han ledde lovsången i kyrkan lördagen innan han dog. Han lämnade en familj med 5 barn och barnbarn bakom sig. Men familjen lever på hoppet precis som du att en gång få mötas!

    Sången har betytt och betyder oerhört mycket för mig!Här kommer några strofer..

    Det som var menat att skada, det vänder Gud till läkedom!

    Det som skulle få dig att ge upp, kommer föra dig framåt.

    Känner så med dig, tårarna rinner. Ja Anneli jag ska ta vara på mitt liv, mina barn och man ännu mer, det som är självklart i dag kanske inte finns i morgon.

    Stor kram Anna

    SvaraRadera
  4. Finns inga ord som räcker till.....Mina tankar går till dej och familjen .Största kramen Rita ♥

    SvaraRadera
  5. Hej du fina! JAg läser o tårarna trillar ner på min kind! Mina varmaste tankar går till dig och din familj! Största kramen från Maja

    SvaraRadera
  6. Många kramar till dej och din familj...!
    Dina ord är så vackra, och jag tänker krama mina barn lite extra när jag hämtar dem idag. Tack för påminnelsen!

    SvaraRadera
  7. Kära vän..

    Sittar med tårar i ögonen och läser ditt fina inlägg...
    Sänder massor av kramar. Ta hand om dig och familjen.

    Kramen Jenny

    SvaraRadera
  8. Vilken klump i halsen jag fick.
    Styrkekramar till dig och din familj!

    Nette

    SvaraRadera
  9. Stor styrkekram till dej/er!!!
    Kram Camilla...

    SvaraRadera
  10. Vännen!
    Tårarna rinner...
    Sänder dig och din familj massor med styrkekramar ♥
    Kram Arja

    SvaraRadera
  11. Tack för att du delar med dig..... Många kramar! Marie

    SvaraRadera
  12. Men så fint du skriver och jag finner inga ord. Starka människor skapas av starka känslor. Mina tankar är just nu... stor tacksamhet över att ha mina tre fina pojkar i livet. Kraaaam Pia

    SvaraRadera
  13. Åååå, gud vad vackert skrivet! Känns ofattbart, har en 11-åring och 8-åring här hemma, mycket tänkvärt!
    Många kramar!

    SvaraRadera
  14. Du skriver vackert och personligt, det berör mig!
    Jag har inga barn ännu men förlorade min pappa alldeles för tidigt och är fortfarande ung. Man får sig verkligen en tankeställare, och livet är inte att ta för givet.
    All min tankekraft och styrka till er!
    Kram Gabriella

    SvaraRadera
  15. Så vackert skrivet.....
    Ha de gott. Catarina

    SvaraRadera
  16. D e fortfarande ofattbart och en enorm saknad!
    Men...vi ska ses igen!
    Kram Sis'

    SvaraRadera
  17. Usch....jag har svårt att samla mig.....så vackert skrivet och berörande.....jag vet inte vad jag ska säga......mer än att jag kan skicka en värmande kram till dig...från en mor till en annan.KRAM Ulrika

    SvaraRadera
  18. Gråter... Så vackert skrivet...tänker på sången "vi ska ses igen" ... Kram på dig!

    SvaraRadera
  19. Så ofattbart, får tårar i ögonen när jag läser men ni verkar på nåt konstigt sätt ändå ha klarat att "gå vidare" i livet. Kanske för att ni måste... Jag miste min pappa i cancer när jag bara var drygt 20 men att mista ett barn, nej det förstår jag inte hur man orkar.
    Många kramar till hela familjen

    SvaraRadera

LinkWithin

Related Posts with Thumbnails